Nu är det dags igen. Resan bokat… Hyrt AirBnb-lägenhet och fått ledigt från jobbet. Det är med andra ord dags att ta sitt pick och pack och och om 1.5v fara till Prag.

Det ska bli kul att se vilka som kommer i år och att träffa alla, inklusive Filip (som anordnar lägret) och Otsuka Soke. Det var 2 år sedan lägret blev av sist och Otsuka såg jag för ganska precis ett år sedan. Nu har jag inte tränat speciellt mkt sedan Japan förutom att jag kastat lite sporadiskt. Tekniken med boshuriken har jag med största säkerhet kvar, medan katorna för Fundô Kusarin ligger definitivt långt bak. Tanken är att fram till jag åker repetera katorna praktiskt (så mkt jag nu får tid för det) men framförallt memorera kombinationerna, då de lär tränas som vanligt samt att jag som 1a kyu ev blir tillfrågad att försöka mig på shodan. Blir så fallet, får jag försöka, men annars tror jag att jag väntar ännu ett år. MSR Sverige har ju en Shodan, så det kan räcka ett tag till.

Fortsätt läsa

Jag och grant drog ytterligare ett läger under 2016. Det var min andra gång i Prag och jag hade som vanligt sett fram mot denna resa.

Att komma dit var som att inte varit borta alls. Samma människor och samma lätta attityd bland alla. Skillnaden denna gång var nog mest att nu fick man igenkännande blickar och glada leenden när man tågade in.Fortsätt läsa

Från inget fram till MSR
Kasta kaststjärnor måste ju ändå varit alla pojkars, som växte upp på 70-talet, stora hemliga dröm eller hobby. Alla ninjafilmer som fanns att tillgå gjorde nog alla killar (och säkert vissa tjejer) till ninja-wannabies, där alla klippte till kaststjärnor ur tunn plåt och/eller sågade av en sopkvast eller två till karatepinnar. Fortsätt läsa

Då är man tillbaka efter en givande helg i Prag. Som tidigare nämnt så var det dags att bli lite officiell med kastandet och svingandet, så jag och Grant bokade en resa till Prag för att möta upp Ôtsuka Soke tillsammans med andra likasinnade själar för en drös timmar av kastande i ett seminarium ordnat av Filip Bartos from Prag. Sagt och gjort så åkte jag ut till Arlanda för att möta upp Grant. För att spara lite pengar så hade vi beslutat oss att flyga till Prag på fredagen och hem på måndagen. Detta gjorde att vi inte kände någon brådska vare sig dit eller hem.

Fortsätt läsa